WHEN YOU WERE
Ibland och ganska ofta i sinnet.
Leker fram den skriande musiken
drömmande bort i minnet.
Som att han med sitt munspel.
Befinner sig där. Trots allt.
Är hennes genom eldens tändare
och passionerat omfamnar.
Nästan ramlar.
Ner där i samma säng där dom.
En gång i tiden legat för
över fyrtio år sen.
Med varandra.
Som att dagen efter inte.
Och som att natten bara.
Med solglasögon dygnets timmar.
Suddats ut.
Penetrationer genom ordet
kärlek in och ut.
Och om igen.
Som att utan skoho.
Smärtsamt pressa
ner den för stora foten.
Trångt och ilande skar den.
I synvillan av illusionen.
Om att han älskade.
Henne.
Förvirrad skriver hon ännu.
Dagligen i utslitna anteckningsboken.
Om att allt är evigt så som det borde.
Att han är där och dom är ett.
Även om den dagen kanske aldrig skett.
