BECAUSE THE NIGHT
Hon blev väldigt kär i honom.
Han viskade hemlighetens drömmar.
Hon berättade vackra sagor.
Som levande poesi för varandra
Musik till rytmik till dans.
När hon och han blev.
Kärlek.
En kväll möttes dem i kylan.
Hon hade rest långa vägar. Bytt värme mot kyla.
Många timmars lidelse av längtan.
Blev romantik vid tågstationen.
Läpparna kommer aldrig glömma.
Under stjärnorna en väldigt kylig och klar natt.
Älskade varandra mest av allt i världen.
Som om inget annat fanns.
När dem såg på varandra.
Oändlighet av vacker med ännu mer vacker.
Sen åtskiljdhet och väntan.
Smärtsamt avstånd. Fast beslutna om att stå ut.
För när deras fingrar åter skulle mötas.
Skulle allt. Bli magiskt. Igen. För alltid tillsammans.
Dagen kom då inget avstånd längre fanns.
När deras läppar åter skulle droppas med honung.
Just då lämnade han henne. Kanske när hon som mest.
Behövde.
En pojkvän.
En far.
Stjärnorna ville men himlen var mörk.
Hon grät. Ibland i timmar. Ibland i dygn.
Väntade på honom. Telefonen.
Tyst. Bara så tyst.
Väntan.
Hennes kropp. Barnet i magen. Kärleken.
Längtade. Bara efter honom. Hela tiden.
Dygnet. Som när det är som längst.
Tills det inte gick längre. Och då.
Sprack det. Fjorton veckor av kärlek.
Blev som droppar av blod.
Ner för hennes ben.
Sorgen. Kärleken. Saknaden.
Allt rann ut.
Där var hon.
Ensam.
Borta var han.
Ensam.
Tillsammans.
Blev kärlek.
Blev liv.
Till Ensamhet som hon nästan inte kunde leva med.
