A LOVE SAGA

OUT OF TOUCH

Vet ni. Jag har tänkt på det där med hem. Nu bor jag lite i Berlin, lite i N.Y, lite i Sthlm och lite här och där på jorden.

Folk frågar var jag känner mig mest hemma och jag svarar “precis här” och sluter ögonen. När jag får vara själv med mig själv. Då känner jag mig hemma. Platsen spelar inte så stor roll för så länge den är bland krigande, djurplågande, porrfixerade, människor på jorden är den ändå fel för mig. Så länge jag måste bo bland barbarer så kommer det inte fungera.

Den här videon är filmad på en plats där jag älskar att vara. Där har jag också bott större delen av mitt liv. Det fina med den platsen är alla vackra djur, stora ängar, gamla träd, himlen, stjärnnätterna, kyrkogårdarna och sjöarna. När jag är där känner jag mig närmare hemma. Dit jag längtar.

Dit jag vill. Alltså hem. 

Mest hemma för mig tror jag är långt inne i det gröna. Det prasslande, det vilda och höga. Långt ner i den bruna jorden eller högt upp bland stjärnorna. Att slungas mot planeterna. Att brinna upp. Flytande i vattnet, sjunkande ner i djupet tills lungorna inte orkar mer. 

Sovande på den vita isen. Fastfrusen, livlös och stel. 

Dit vill jag en dag. Dit längtar jag. Helst snart.
Och om jag inte fick längta dit skulle jag inte orka.

Leva.